Dagbok för resa till Spanien våren 2007

 

Den här dagboken handlar om vår resa till Spanien som vi företar för att försöka slutföra den långa pilgrimsvandringen mellan Le Puy i Frankrike och Santiago de Compostela i Spanien. Hela vandringen är 160 mil lång och vi har vid tre tidigare besök (1999, 2001 och 2004) avverkat 110 mil. Förra gången slutade vi i Burgos och det är dit vi ska bege oss nu för att fortsätta de 50 mil som återstår. Den här gången reser vi med vår husbil och vi har ingen direkt brådska utan tänker se oss om lite på nervägen. Vill du se bilder från resan kan du klicka på understrukna ord. Gå tillbaka till dagboken genom att klicka på ”bakåtpilen”.

 

 

April 9

Så var äntligen allt på plats och kl. 10 rullade vi nerför backen för vidare färd mot känt mål med okända etapper. Vi hade redan bestämt att nu skulle det bli landvägen ner till Tyskland. Inga färjor! Först över Öresundsbron och sedan Stora Bält bron. Regn lite då och då och rätt kraftig vind som när den kom från sidan gav bilen en liten stöt. Vi hade egentligen ställt siktet på Flensburg alldeles vid dansk-tyska gränsen, men valde att avsluta dagen lite tidigare och nu sitter vi på Vikaer-Diernaes Strand kamping söder om Haderslev i södra Jylland. Vi har förstås ställt oss så att vi ser havet från våra fönster. En seglare söker sig alltid nära vattnet. Dansk TV lyckades vi ta in på vår dator och kunde avnjuta ett avsnitt av Anna Phil, som ej sänts i svensk TV än. I morgon bär det vidare.

 

April 10

I natt regnade det och blåste rätt rejält. På morgonen upphörde regnet och dagen blev så småningom fin även om den starka blåsten höll i sig. Via småvägar och på slutet E 45 hamnade vi så småningom i Schleswig där vi i kyrkan beundrade den mäktiga 12 m höga triptyken med en massa skulpturer ur bibeln. I hamnen finns en ypperlig ställplats för husbilar. Fortsatte mot Glückstadt och Elbefärjan. En välsmakande lunch avnjöts innan färjeöverfarten. Efter en avstickare till Cuxhaven hamnade vi så småningom i Wilhelmshaven där vi ställde upp oss på Fliegerdeich am Südstrand tillsammans med ett tiotal andra husbilar. På vägen hit har Britt-Marie konstaterat att magnoliorna står i full blom lite här och där. Nu väntar kantarellsoppan!

 

April 11

En kontrollräkning av antalet övernattande husbilar gav vid handen att det var 29 stycken totalt! Efter en efterlängtad och stärkande frukost ställde vi in siktet på Antwerpen med ett mellanstopp efter att vi passerat vägbanken över Ijsselmeer. Jag har inte tidigare berättat om vår reskamrat Ingrid som vägleder oss genom främmande länder och städer. Hon är ovärderlig och tappar aldrig humöret även när vi kör fel. Lakoniskt konstaterar hon: ”Rutten räknas om” och sedan får vi nya instruktioner. Nu hade jag berättat för henne att vi inte var intresserade av motorvägar utan ville leta oss fram på småvägar. Tålmodigt och noggrant ledde hon oss då på små pittoreska vägar med spikraka alléer, genom små mysiga städer och längs förtjusande kanaler. De första friväxande tulpanerna siktades 11.18! Vi gjorde en lunchpaus i Den Oever. Slutmålet för dagen bestämdes sedan till en ställplats i Almere Haven som vi trodde skulle ligga på bra avstånd från Haarlem. Vi begärde nu att få åka på motorvägar. Många fina tulpanfält i prunkande färger på båda sidor av vägen, men efter ett tag blev det trafikstockningar och vi vek av och hoppades via småvägar leta oss fram. Det hela rätt krångligt med mycket smala broar och smala gator, men med Ingrids hjälp gick det så småningom bra och vi hamnade rätt. Platsen är utmärkt i en stor småbåtshamn (!) men avståndet till Haarlem är ca 40 km. Vi tröstar oss genom att gå och äta pannkakspizza på pannkaksbåten! (BM  NB) 

 

April 12

Skön natt och skönt med en morgondusch. Efter frukosten gör Britt-Marie ett besök i ostaffären och inhandlar några ostar. Antwerpen sätts upp som mål med Noordwijkerhout som delmål. Efter att vi tagit oss förbi Amsterdam mötte vi i Keukenhof fält med tulpaner i alla möjliga färger och även påskliljor och hyacinter. Det här är nog det tulpantätaste området i Holland och att döma av mängden turister är det också att betrakta som en sevärdhet. Efter ett misslyckat försök att nå Noordwijkerhout pga vägarbeten bestämde vi oss för att snabbast möjligt ta oss till Antwerpen. Britt-Marie ville gärna göra ett besök på Koninklijk Museum. Ingrid vägledde oss dit utan problem och Britt-Marie gjorde ett besök medan jag tog igen mig i husbilen. Efter lite mat körde vi vidare med sikte inställt på Eeklo. Efter diverse manövrar kunde vi ta oss ut ur Antwerpen och sedan dröjde det inte länge innan vi var framme och hittade Jachthaven (!) där vi ställde upp oss för natten vid en pittoresk kanal och kvällsmat dukades fram. Vi är förstås inte ensamma, men bilarna är inte räknade! Dagens behållning: de fantastiska tulpanfälten. Dagens frustration: all trafik och trafikstockningar runt de stora städerna. Alla tycks vara ute och köra bil i en eller annan form!

 

April 13

Morgonen var stilla och lite disig. Trafiken efter vägen på andra sidan kanalen hade kommit igång tidigt. Efter en tidig frukost gav vi oss iväg redan kl. 8. Siktet var inställt mot Dunkerque där vi gjorde en ”stadsrundtur” utan någon större framgång. Fortsatte mot Calais och valde att följa kustvägen söderut. Passerade Sangatte där vi njöt vårt nyinköpta kaffebröd. Utanför var dimman rätt tät och det gick inte att njuta av den förmodade fina utsikten. Fortsatte sedan på kustvägen D 940. Ingrid tyckte att vi idag skulle in i alla små städer vi passerade vilket resulterade i många felkörningar med åtföljande avancerade vändningar som följd. Trångt var det också förstås och i Bologone-sur-Mer blev passagen till höger om en parkerad lastbil för smal. Fotsteget på höger sida fick ta stryk, men reparerades provisoriskt med medhavd aluminiumteip. Vi får hoppas det håller tills vi är hemma igen. Dimman lättade och när vi stannade till i Le Touquet-Paris-Plage och åt lunch var temperaturen en bit över 20o C. Vi bytte den svenska Ingrid mot en fransk skönhet, Virgine, men hon hade också en förkärlek för småstäder och medföljande bekymmer med att hitta på alla små gränder. Hon pratar i alla fall franska och det kan ju vara bra med lite övning! Efter en lång dags färd kom vi vid 19.30-tiden till Fecamp där vi parkerade i hamnen. Naturligtvis har vi sällskap med en hel massa andra i husbil. Hur ska det inte se ut här när semestrarna infaller!

 

April 14

Idag har det varit en lång resdag. Vi började kl. 8.30 och inte förrän vid 20-tiden slog vi läger för natten. Småvägar förde oss ner till Le Havre där vi fick nöjet att åka bilfärja över Seine. Detta som ett resultat av att vi avböjt att åka avgiftsbelagda vägar. Vi hade dessutom valt att hålla oss på vägar med lite trafik vilket resulterade i att det blev några kilometer med vägar där inga möten kunde ske, och mjölkbilen fick vänta tills vi passerat! Vi följde Normandie kusten och gjorde ett litet stopp i Arromanche där vi parkerade och tog en liten promenad. Ett besök på historisk mark vid Omaha Beach där amerikanska trupper landsteg och utkämpade hårda strider dagen D 1944. Märkligt att beträda så blodbemängd mark. Vi ansåg oss därmed klara med Normandie och styrde söderut. Efter ett antal mil på franska motorvägar kom vi till Angers där vi hamnade på en mycket fin och trevlig camping. Fåglarna sjunger härligt utanför bildörren och det är ca 17 grader. En föraning om sommaren.

 

April 15

Efter ca 60 mils körning har vi nu slagit läger på en camping nära spanska gränsen. I morgon tänker vi åka över Pyrenéerna på ungefär samma ställe där vi gick över för några år sedan. Dagen har förflutit lugn och det har varit fina vägar hela tiden ända tills de två sista timmarna. Vi hade satt vårt hopp till vår kära Virgine och den lokalkännedom som en fransyska borde ha. Det visade sig också så med råge! Hon förde oss ut på vägar så små och smala att det var ett under att vi kom fram. Inte nog med att de var smala de var backiga också. Upp och ner och med lutningar som ibland nästan påminde om backen på Röseskärsgatan. Nu är vi i alla fall framme och har just avslutat middagen.

 

I morgon är det måndag och då skulle Britt-Marie egentligen finnas på spanskakursen som hon går. Istället kommer här en speciell hälsning till all i klassen: Hola mis amigos en classe espagnol. Ahora 15/4 estoy en sud de Francia. Por la manana vamos sobre los Pirineos a Burgos. Despues empieza el camino. Hasta luego/Britt-Marie

 

April 16

Efter en natt med massiv åska och störtfloder från ovan, vaknade vi upp torra och helskinnade! Vid 9.30 tiden var allt klart för avfärd och efter ett kort besök i St. Jean-Pied-du-Port började vi klättringen över Pyrenéerna. Vi kom ner på spanska sidan och körde genom Roncevalles. Kärt återseende. Vi stannade i Burgete och köpte bröd och återsåg det fik där vi för tre år sedan intog vår frukost. Vi cirkulerade runt i Pamplona ett tag, men fortsatte sedan mot Burgos. Vi lyckades hitta en ”supermercado” och Britt-Marie gjorde lite inköp medan jag väntade i bilen. Körde sedan till Hornillos del Camino där vi tänker övernatta och sedan börja med vandringen i morgon. Vi har fått en jättefin plats för bilen bakom byns kyrka och med en fruktträdgård alldeles utanför fönstret.

 

__________________________________________________________________

 

April 17

Första riktiga vandringsdagen. Vi började med att cykla till Burgos (ca 25 km). Låste fast cyklarna vid ett staket vid härbärget och vandrade tillbaka till bilen en sträcka på 19 km. Dagen har varit varm och fin med en kraftig blåst i ryggen. Vi har nog fått lite väl mycket sol idag. Väl tillbaka vid bilen körde vi tillbaka till Burgos och lastade på cyklarna. Fortsatte sedan till en liten by som heter Castrojeritz där vi återigen låste fast cyklarna och körde tillbaka till vår uppställningsplats i Hornillos. I morgon ska vi börja med att gå till Castrojeritz och sedan cykla tillbaka. Så här kommer det att pågå nu i några veckor om allt går enligt planerna.

Av ekonomiska skäl kommer vi hädanefter att lägga upp nya dagboksanteckningar ca 1 gång per vecka. Tekniken fungerar alldeles utmärkt men det blir lite väl dyrt. Därför får ni kära läsare nöja er med lite glesare uppdateringar!

 

April 18

Ännu en varm och fin dag. Vi startade 8.30 när det fortfarande var lite kyligt. Efter ett tag kom värmen och även en svalkande vind. Målet var Castrojeritz för att hämta upp cyklarna som vi lämnade igår. Stigen gick lite uppåt tills man kommer upp på högplatån, ca 850 m. Där uppe går man sedan och det enda som syns är en oändlig stig som försvinner i fjärran. Snart var halva vägen ca 10 km avverkad och belöningen bestod i en paus vid ett fik. Platsen heter Hontanas. Vi fortsatte sedan och kl. 13 låste vi upp våra cyklar och började cyklingen tillbaka till Hornillos. Vägledningen tillbaka stod Paulina för som är den spanska som tog över när Virgine klev av innan vi nådde spanska gränsen. Vägen var mycket kuperad och det visade sig också att den blev rätt lång (37 km) innan vi var vid bilen. Detta beror på att vi valde att cykla vanliga vägar istället för den stig vi vandrat tidigare på dan. Nu har vi förflyttat oss till en plats som heter Fromista.

 

April 19

Definitivt den varmaste dagen hittills. Vi startade i en kylig morgon med en cykeltur till Castrojeritz. Där fick vi efter 27 km njuta av en omelettsmörgås och kaffe latte. Vi vandrade sedan tillbaka till Fromista, en nätt promenad på 25 km. Många pauser under dagen, där vi njöt av vatten och medhavda smörgåsar, äpple och apelsin samt ibland inköpta drycker i någon by där vi tittade in på en bar. Sista delen av vandringen går längs en kanal ända tills man är inne i Fromista dit vi kom vid 17.30-tiden. Lagom trötta och rödbrända.

Nu har vi förflyttat oss till en plats som heter Carrion de los Condes, där vi ställt upp oss på en uppställningsplats för husbilar intill en sporthall.

 

April 20

Upprepning från igår: varmaste dagen! Började dagen med en cykeltur på 19 km. Övergav cyklarna och promenerade tillbaka samma sträcka. Det var en enformig och monoton väg med kilometerlånga raksträckor. Inga backar att tala om. Vi tog för några kilometer en alternativ väg och fick lyssna till mycket fin fågelsång och våryra grodors kväkande. Vi träffade också en herde som vallade sina får. Träffade också ett par pilgrimmer som fastnat i sina positioner!

Vi har nu lagt upp en annan strategi som innebär lite mindre bilåkande. Vi har låst fast cyklarna utanför polisstationen i Carrion de los Condes och förflyttat bilen ett par mil längre fram efter vägen till Calzadilla de Cueza. I morgon börjar vi med att gå och hämta upp cyklarna, cyklar tillbaka hit och ställer dem här, förflyttar oss ett par mil med bilen osv. Jag har inte tidigare berättat om alla människor vi möter av olika nationaliteter. Det finns ett otal av dem och alla har sina planer med vandringen. Idag mötte vi en man som gick i motsatt riktning. Vi frågade om han varit i Santiago de Compostella och det hade han, men han hade startat i Lissabon och skulle nu gå hem, dvs. till Strasbourg. Räknade med att vara hemma i början av juli!

 

April 21

Tänkte att det kunde vara på sin plats med en liten uppdatering nu när vi har avverkat 5: te vandringsdagen. Vi kom iväg lite tidigare idag, kl. 8. Kyligt men fint. Stigen vi gick var jämn och fin med undantaget att den var mer eller mindre täckt av små lösa stenar, vilket gjorde vandingen lite jobbig. Det var en intressant upplevelse att gå i motsatt riktning mot de andra pilgrimerna. Totalt mötte vi ett 70-tal på sträckan. Det är nog inget mot vad det kan vara under ”högsäsong”. Många kommenterade och undrade om inte Santiago låg åt andra hållet! Vi förklarade varför vi gick åt motsatt håll och säkert mycket kommentarer när vi var utom hörhåll om att vi är smått galna som gör den här sträckan dels till fots dels per cykel! Dagens etapp var 16,3 km och 22,8 km med cykel. Det känns för tillfället som det är bättre att börja dagen med vandring när krafterna fortfarande finns kvar. Cyklingen ger en fin avkoppling från gången. Dessutom spar vi lite tid när vi slipper åka fram och tillbaka med bilen. Idag var vi duschade och klara kl. 15! För tillfället har vi förflyttat bilen till en camping strax utanför en stad som heter Sahagún. Cyklarna är kvar i förra stället, Calzadilla de Cueza, dit vi ska gå i morgon.

 

April 22

Dagen började tidigt idag. Redan kl. 7.30 gav vi oss av från campingen i Sahagún för att gå till Calzadille de la Cueza där vi lämnat våra cyklar. Vi fick också uppleva att det inte är så lätt att gå i ”fel” riktning då utmärkningarna syns bäst från andra hållet. Efter några km gick vi alltså fel och började så småningom misstänka att allt inte stod rätt till. I en liten by som vi kom in i fick vi återigen valuta för de timmar Britt-Marie lagt ner på spanska då hon lyckades fråga efter vägen och göra sig förstådd (och förstå svaret!) så att vi så småningom var på rätt spår igen. När väl var framme vid cyklarna smakade det bra med en pilgrimsmeny på den lokala restaurangen. Cyklingen åter gick som en ”dans” med vinden i ryggen och strålande sol från en klarblå himmel. Nu har vi parkerat på en gata i El Burgo Raneros.

 

April 23

Idag hade vi ”sovmorgon”. Först vid 9-tiden var vi färdiga att lämna bilen och vandra tillbaka till Sahagún. Dagens sträckning var i stort sett utan höjdskillnader och tidvis väldigt rak. Längs den här sträckningen är det planterat lönnar (?) på var 7: e meter och den del vi gick idag var drygt 17 km. Hela allén är 32 km lång! Ibland passerar vi något minnesmärke efter någon pilgrim som avlidit på vägen mot Santiago. Det var inte bara förr i tiden som pilgrimmerna strök med! En ”brunch”, bestående av två stekta ägg, choritzo och bröd, på en bar som vi passerade i en liten jordbruksby var välkommen. Cyklarna stod på campingen och väntade. Det var bara att kasta sig upp och trampa tillbaka. Nu har vi parkerat bakom en kyrka i Mansilla de las Mulas där vi ska försöka sova. Temperaturen är ute drygt 30 grader och inne 27! Alla fönster är ställda på glänt. Får säkert gå upp och stänga till på morgonkvisten då temperaturen sjunker rätt rejält under natten.

 

April 24

Uppe med (före) tuppen och kom iväg kl. 7. Fortfarande mörkt men vi hittade vandringsleden och snart gick vi längs den planterade allén igen. I en by passerade vi några märkliga bostäder. En fin fasad mot yttervärlden, men själva bodelen tycktes grävd in under jorden. Efter ca 2 timmars vandring smakade det bra med vatten och smörgås. Fler och fler vandrare som vi möter törs fråga vad vi egentligen håller på med eftersom vi går i ”fel” riktning. Det ger fina tillfällen till samtal. Till och med lokalbefolkningen undrar ibland och påpekar att Santiago ligger i andra riktningen. Idag kom det en farbror cyklande och stannade och pratade med oss. Intressant att han bara riktade sig till mig även om Britt-Marie var den som stod för konversationen. Slutligen hoppade han över diket, tog mig i hand och i armen och önskade lycklig färd (tror jag). Britt-Marie fick en kyss! Efter ca 4 tim vandring var vi framme i Mansilla de las Mulas där man ”går in” genom en gammal portal som saknar båge. Låste upp cyklarna och tog en lunch på lokala krogen. Återfärden tog knappt 1 tim. Nu är vi i León och har gjort lite sightseeing i eftermiddag. Bl. a. har vi besökt katedralen, basilikan och museet i den. En gata med ett något märkligt namn leder fram till platsen framför katedralen. León är en stor stad, med mycket trafik, men allt har gått bra och nu har vi hittat en plats som är avsedd för husbilar.

 

April 25

I natt började det regna och har hållit på hela dagen. Dagen blev en vilodag som ägnats åt läsning, vattenpåfyllning och toalettömning. I morgon hoppas vi kunna ta upp vandringen igen och hämta hit våra cyklar från Mansilla de las Mulas för att sedan flytta bilen igen. Gjorde en liten stadsvandring på kvällssidan och åt lite mat på en bar/café. Vill man äta middag är det ingen ide att gå ut före kl. 20 och då börjar det bli läggdags för oss!

 

April 26

I morse var vi uppe tidigt och 7.15 gav vi oss iväg mot Mansilla de las Mulas. Det är inte så inspirerande att pilgrimsvandra i en stor stad där man kilometer efter kilometer går efter trottoarer. Men det hör liksom till när man lever på 2000-talet. Vi lyckades utan bekymmer navigera oss ut ur León och efter 4,5 timmar var vi framme och gick in på första bästa taverna för en lunch. Det småregnade hela tiden, men värre blev det när vi satte oss på cyklarna för att återvända till León, men, det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder och vi har lyckan att vara bra utrustade. Efter ca 1,5 tim var vi åter i León och låste fast cyklarna på ett nytt ställe. Jag har kanske inte nämnt att vi bär med oss ”pilgrimspass” på vår vandring och dom ska man försöka få stämplade på alla platser man passerar. En sorts koll på att man inte fuskar! I León fick vi våra pass stämplade på Hostal San Marcos, som är en s.k. Parador, ett finare hotell inrymt i någon anrik byggnad. Hostal San Marcos härstammar från 1151, men har byggts om senare under 1500-talet till den skepnad det har idag. Har bl. a. fungerat som sjukhus för pilgrimer, men som sagt idag hotell. Vi körde sedan till Villadangos del Páramo där vi hittade en camping och fick oss lite ström!

 

April 27

Det blir tidigare och tidigare. Idag kom vi iväg 6.45 och det var inga större bekymmer med vandringen utom att den bitvis var mycket tråkig. Storkar finns i ett stort antal häromkring. På en kyrka såg vi ett gruppboende! Gick längs gator och genom förorter till León. Till råga på allt gick vi fel alldeles i slutet och det kostade oss säkert 30-45 min, men vad gör det vi är ju inte ute efter några rekord. Cyklingen tillbaka gick som vanligt som en dans. Solen har också vågat titta fram idag. När vi var tillbaka på campingen fick också husbilen sin beskärda del: en ordentlig tvätt. Det var rätt behövligt. Låste sedan cyklarna på campingen och körde till Astroga. Vi har här gjort lite sightseeing: tittat på katedralen och på det märkliga hus som Gaudi en gång skapade för att bli bostad åt biskopen. Biskopen dog innan det blev klart och andra tyckte att huset var alldeles för extremt och Gaudi blev osams med dom och tog sin hand ifrån det innan det var klart. Nu har vi parkerat längs en gata i Astorga och hoppas få sova gott i natt.

 

April 28

Innan det ljusnat var vi på gång. Efter någon timme blev det skyfall och regnkläderna kom väl till pass. Efter ett tag upphörde regnet, men låg på lur hela förmiddagen. Vi gick ett tag efter en nyanlagd väg som var mycket tjusig. Den avslutades med ett magnifikt monument. Dagens etapp var lång, 26 km, och även om det var lättvandrat tog det sin tid. Vi har nu kommit in ett lite annat landskap som är mer kuperat och det är skönt att den oändliga högplatån är till ända. Den kuperade terrängen avslutas med vackra berg i horisonten. Cyklarna fanns på plats på campingen och efter några stärkande smörgåsar var vi redo för tillbakafärd. Den fick vi lyckan att företa i strålande solsken och det kändes skönt efter förmiddagens rotblöta. Cyklarna står nu låsta utanför katedralen. Några inköp gjordes och sedan körde vi på en smal vacker väg till Rebanal del Camino där vi nu parkerat på torget. Nu är 23 mil avverkade på vår väg mot Santiago.

 

April 29

Söndagsmorgon = sovmorgon. Kom iväg 8.15. Vacker morgon med gök och näktergal. Gick hela tiden efter LE-142 till Astorga där vi fann våra cyklar där vi lämnat dem. Köpte ”montecados” och ”hojaldres”, ett slags lokala bakverk som tillverkades i vartannat hus! Min cykel har fått ”pyspunka” på framdäcket och släpper luften över natten. En rejäl uppumpning räcker hittills för varje dagsetapp. Ska försöka få det lagat så snart som möjligt. På återvägen åt vi lunch på en lokal restaurang där vi beställde ”Cocido maragato” som är en lokal rätt. Först kommer ett fat med kött, kyckling, korv, fläsk, fläsklägg + en del annat oidentifierbart. Sedan kommer potatis, kål och vita bönor. Sedan följer en spagettisoppa, med buljong förmodligen från tillagningen av första rätten. Efterrätt en sorts gul kall soppa/kräm med kanel ovanpå. Kaffe om så önskas. Det var intressant, men jag tror inte vi behöver göra om det! Flyttade sedan bilen till El Acebo vilket innebar att vi passerade vandringens högsta punkt 1504 m. Just nu ligger vi på ca 1150 m vilket är detsamma som Rabanal del Camino som vi lämnade. I morgon ska vi vandra över toppen och hämta cyklarna och sedan tillbaka över toppen!

El Acebo är en mycket märklig by. Vid infarten mötte vi en skock getter med herde. Där står också en skylt med förbud att stanna/parkera på hela gatan igenom byn. Gatan är smal och blir inte bredare av balkonger som hänger ut från husen. Vi tyckte att vi gjorde en prestation när vi tog husbilen igenom utan att köra ner någon balkong! Har ställt bilen en bit utanför byn. Just nu passerade en turistbuss (!) och körde igenom byn. Det var kanske inte smalt! 

 

April 30

Det har regnat av och till hela natten. Ibland väldigt kraftigt. När vi vaknar och tittar ut ser vi i stort sett inget, dimman ligger tät. Regnet hänger i luften och det finns bara en sorts klädsel: fullt regnställ. Vi börjar vår klättring uppåt och snart regnar det ordentligt och när vi börjar närma oss högsta punkten är regnet snöblandat. Det blåser rätt rejält, men vi har vinden med oss. När vi passerat högsta punkten och börjar komma ner på lägre höjd, spricker molnen upp och solen kommer fram. Det ser ut att arta sig bra! Väl nere i Rabanal är det varmt och gott även om det blåser en del. Lunch på lokala krogen och sedan upp på cyklarna. Tillbakafärden blir en blandning av cykel och gång. När vi kommer upp på högre höjd igen blir det åter snö och dimma. När sista krönet passerats gäller det bara att ligga på bromsen. Snart är vi tillbaka i El Acebo och kan njuta av kaffet i vårt rullande hem. Vi har nu, via Ponferrada förflyttat oss till en camping i Villamartin, lite bortom stan. Passade på att få punkteringen fixad i Ponferrada. Kostade 4€ inkl. avmontering, felsökning, ny slang och påmontering. Riktigt billigt!

 

Maj 1

Lämnade campingen och förflyttade oss till Camponaraya, där vi parkerade bilen. Träffade en man som pratade lite svenska. Har en bror som bott i Sverige i 25 år och gift med en kvinna från Strängnäs. Träffade också en annan man som inte pratade alls (halsoperation), men ville visa sin vänlighet att ge oss två stycken kalebasser. Cyklade till busstationen i Ponferrada där vi låste fast cyklarna och tog en taxi till Al Acebo. Gick för en gångs skull i rätt riktning! Bergstopparna i bakgrunden var snötäckta efter nattens snöfall vilket gjorde att det var kyligt i början. I förgrunden blommade den vita ginsten. Efter ett tag kom dock värmen. I Molinaseca åt vi en s.k. pilgrimsmeny bestående av BM: 1) Sparris+tomater 2) Kronärtskockor/skinka 3) Vaniljkräm, kaffe. N: 1) Salladstallrik med tonfisk 2) skinksnitzel+pommes frites 3) ostkaka, kaffe. Fortsatte sedan till fots till busstationen i Ponferrada, låste upp cyklarna och cyklade till bilen i Camponaraya där vi låste fast cyklarna och fortsatte med bilen mot Trabadelo. Efter några kilometer blev vi (och en massa andra bilar) dirigerade från vår rutt av poliser och vi kom fel och in i en by där det var ”knökat” med folk och bilar. Bara centimetrar skilde oss från parkerade och mötande bilar när vi klämde oss fram i gränderna. Så småningom lyckades vi ta oss ur sörjan och köra tillbaka en bit och ta en annan väg. Pust! Parkerade på en gata i Trabaldelo.

Några ord om floran som vi sett idag. Uppe på de högre höjderna finns massor av olika små blommor, gula, blå, vita och röda. En del orkideér och  lilafärgad ljung, nästan meterhög som står i full blomning. På avstånd ser det ut som lilafärgade fält på sluttningarna. Även kryddväxter förekom. När vi kom ner på den här sidan om höjden såg vi för första gången blommande rosor. Tydligen en annan klimatzon.

 

 

Maj 2

En fin vandringsdag där vi gått i en dalgång omgivna av höga berg och en brusande älv som gick jämte vägen. Stannade för fika i en stad som heter Villafrancka med flera fina kyrkor. Kom dock bara in i en. Tyvärr var porten låst i den kyrka i vilken man kunde få motta syndernas förlåtelse om man var för sjuk att fortsätta till Santiago! Åt lunch i Cacabelos och då upptäckte vi att vi varit i den här stan en gång tidigare: igår när vi trängdes med alla bilar och folk! En chock när vi kom fram till Camponaraya: cyklarna var borta! Tankarna snurrade i våra huvuden. Vi ringde på närmaste ringklocka och det visade sig att ”kalebassmannen” låst in vår cyklar i sitt garage! Vi kunde pusta ut och inte annat än tacka för omtanken! När vi kom tillbaka till Trabadelo och låst fast våra cyklar vid staketet kom en dam och erbjöd sig att låsa in dom i sitt uthus! Vilket vi gick med på. Hoppas vi får tag i henne när vi ska ha ut cyklarna i morgon! Bilen är nu flyttad till O Cebreiro och vi har  beställt taxi till 7.30 i morgon för att åka till Trabadelo och gå tillbaka eftersom vi inte vill cykla i den riktningen då lutningen innebär att vi bara får släpa cyklarna!

 

Maj 3

Vi vaknade upp med en dimma tät som filmjölk utanför fönstret. Taxin dök förstås inte upp i tid. Lite efter 8 kom han och någon förklaring fick vi inte. Som kompensation åkte han med rallyfart genom dimman och vi fick 4€ rabatt på resan! Efter några kilometers vandring från Trabadelo lyste solen för fullt och det blev varmt och fint. Vi fick en underbart fin dag med en fin vandring som steg från 600 m till 1300 m! En fantastisk syn med alla dessa höga berg. Vi mötte också en släkting till den inte helt okända spanska mördarsnigel! När vi pustat ut körde vi till Trabadelo, väckte tanten ur hennes siesta och fick ut våra cyklar. Lämnade av dem i Cebreiro och körde vidare till Triacastela där vi nu parkerat. I morgon blir det vandring upp till 1300 m igen och sedan cykelåkning nerför tillbaka till bilen.

 

Maj 4 

Vaknade upp efter en lugn natt trots att vi står parkerade på en genomfartsgata. En fördel med husbil jämfört med husvagn är att det är lätt att parkera var som helst, även inne i städer. Smidigheten i trånga små städer är en annan fördel som vi fått uppleva många gånger. Frukost och de vanliga morgonbestyren klarades av och vi var iväg 7.15. Dimmigt och lite småruggigt men efter ett tag hade vi fått upp värmen. Idag har det gått uppåt, uppåt, uppåt i ca 15 km (600 m – 1335 m) och sedan nedåt en bit för att följas av ytterligare stigningar. Totalt har vi gått ca 22 km. Lunch avnjöts i Cebreiro och sedan var det som vanligt cykling tillbaka. Den sista biten var rejält nedför och vi har nog aldrig åkt så långt utan att behöva trampa. Bra med bra bromsar! Låste fast cyklarna i Triacastela och fortsatte till Sarria där vi hittade en ny camping, ej officiellt öppnad än. Vi och en tysk husbil är de enda gästerna i natt.

 

Maj 5

Tidig start idag: 6.45. Fin men lite kylig morgon. Idag fanns två alternativa vägar och vi valde den ena på morgonen för att ta den andra tillbaka med cykel. Den väg vi valde gick över en topp, Alto de Riocabo, på 870 m och det visade sig att det dessutom var en rätt trist väg. Den går genom flera små byar med mycket kospillning och skällande hundar, men inga av de trevliga caféer eller barer där man kan få en kopp kaffe, något vi vant oss vid! Dessutom var vägen bitvis dåligt utmärkt och mycket lerig/gyttjig. När vi väl kom till Triacastela smakade det gott med en lättare lunch. Hemvägen på cykel var lite längre men vi passerade ett kloster i Samos som sägs vara Spaniens äldsta. Britt-Marie gjorde studiebesök medan jag tog en middagslur i solskenet. Cyklarna är kvar på campingen i Sarria och nu står husbilen i Portomarin varifrån morgonens vandring börjar. Vädret är soligt och fint, men lite kyligt i vinden. Perfekt vandrings-/cykelväder. 

 

Maj 6

En dimmig morgon och vi gav oss iväg kl. 7. I början gick det bara uppåt. Den vanliga kaffepausen efter ett par timmar på ett litet fik. En stor blomsteruppsättning stod på ett av borden: Mors Dag! Så småningom lättade dimman men fukten hängde kvar i spindelväven. Solen värmde gott. Tidvis var stigen verkligen originell. På en sträcka fick vi gå på gamla flaggstenar! En del ställen är svårnavigerade när vi går ”baklänges” men den strida strömmen av pilgrimer hjälper oss att hitta vägen. Vi njuter i värmen och tar en och annan paus. Vi passerar en sten som visar att nu är avståndet till Santiago 100 km. Vi träffar också vår man från Barcelona. Mycket backigt och svår nedstigning till Sarria. Gott med lunch. Hämtade cyklarna och cyklade tillbaka till bilen. Åter kl. 17 efter en tuff dag. Flyttade oss till Palas de Rei där vi hittade en ypperlig parkering utanför en stor sportarena.

 

Maj 7

Äntligen en klar morgon, ingen dimma, men himlen var täckt av moln. Fin vandringsväg med en asfalterad bana för cyklister och bilar och en grusstig vid sidan om. Avgränsningen utgjordes av gatsten, kilometer efter kilometer. Vi mötte en ström av pilgrimmer som strävar på i motsatt riktning. Vi passerar gravmonument, kossor och sirligt utsmyckade förrådshus. Som vanligt: kaffe på vägen och lunch i Portomarin. Vi visste att hemfärden skulle bli jobbig med långa backar, men att den skulle bli så jobbig...... Vi tog dock nästan alla backarna utan att stiga av. När vi väl var tillbaka i husbilen kom ett par från Australien som vi träffat tidigare under dagen och vi bjöd in dem på ett glas juice. Det är många trevliga samtal som utspinner sig när vi möter så många vandrare under våra timmar. Fler och fler känner igen oss och undrar varför de alltid ser oss varje dag vandrande åt motsatt håll! Vi förklarar och de tycker att vi är lite konstiga. Flyttat bilen till Ribadiso strax utanför en stad som heter Arzúa. I morgon väntar nästan 30 km! Vi har nu ca 68 km kvar till Santiago.

 

Maj 8

Vaknade till ännu en dimmig morgon. På med reflexvästarna och ut på landsvägen som vi följde tills vi hittade ”stigen”. Efter 2 timmar blev det smörgås och vatten. Ringde och gratulerade Johannes telefonsvarare på hans 33 årsdag. I en by mötte vi en hel skock med kossor som drevs ut på bete av en flicka i kraftiga gummistövlar. Gyttjan på åkern visade sig vara decimeterdjup! Kaffe och härlig croissant i Melide. Lunch i Palas de Rei varefter den sedvanliga cyklingen i strålande väder ägde rum. Tillbaka vid bilen vid 18-tiden. Dagen blev 11 timmar lång! Vandringssträckan var 28 km och cyklingen lika lång. Varmaste dagen hittills med temperatur på ca 30 grader. Cyklarna har vi fått ställa in i ett garage på en bensinstation (hyggligt!) och bilen är flyttad till en parkering nära St Irene, där vi övernattar tillsammans med tre husbilar från Belgien med ryska chaufförer!

 

Maj 9

Dagens etapp var lätt och vi var tillbaka vid bilen ca 13.15. Cyklarna låstes fast och vi fortsatte med bilen till en camping i Santiago. Gjort lite rekognosering runt katedralen för att veta vart vi ska ta vägen i morgon.

 

Maj 10

Nu är vandringen över! Efter 8 år och 160 mil är den historiska sträckan från Le Puy-en-Velay i Frankrike till Santiago de Compostela avverkad. Det kändes omåttligt skönt att i eftermiddags få stiga in på Pilgrimskontoret, lägga fram våra pilgrimspass fulla med stämplar och få motta beviset för vår vandring: Compostelan. Den är skriven på latin och vi känner bara igen våra egna namn, men det står säkert något fint i texten! I morgon ska vi gå i mässan kl. 12 och då läses en översikt upp över de ”pilgrimer” som kommit fram sedan kl. 12 igår. Vi får inte höra våra namn men kanske att två svenskar har avslutat vandringen från Le Puy.

 

_______________________________________________________

 

Maj 11

I natt har det regnat rätt ordentligt. Ibland lät det som riktigt störtregn, men det mesta var vatten som blåste ur träden vi stod under. Regnet var mycket fint men tätt och sedan har det också blåst ordentligt. Det kändes verkligen skönt att inte behöva ge sig ut och vandra/cykla i flera mil! Utrustade med paraplyn begav vi oss in till Santiago för att övervara den första mässan 9.30. Vi hade nämligen hört att då skulle den s.k. botafumeiron vara i funktion. Det är ett 83 kg tungt rökelsekar av silver som av 8 män slungas runt i ett långt rep i en halvcirkel som i sin högsta punkt nästan når taket. Tyvärr fick vi besked strax före mässan om att det inte skulle äga rum. Orsaken: repet var tydligen inte i god kondition! Efter första mässan hann vi med att gå runt i katedralen och också besöka museet. Även en fika och ett besök i en närbelägen kyrka. Klockan 12 var det dags för nästa mässa som mest riktar sig till pilgrimer. Katedralen var helt fullsatt och det började med att en översikt av pilgrimer som anlänt sedan föregående mässa. Tyvärr hann vi aldrig fatta om de särskilt nämnde vår prestation att fullfölja hela vandringen från Le Puy till Santiago. Vi har under den här etappen inte träffat en enda som gjort samma långa vandring. De allra flesta har ”bara” gått sträckan i Spanien, eller en del av den. Efter en del inköp av lokala produkter tog vi en taxi tillbaka till vår husbil. Efter lite lunch och städning av bilen har vi nu påbörjat vår ”semesterresa”. För tillfället har vi parkerat bilen i en liten hamn ute vid kusten sydväst om Santiago. Närmaste större plats heter Riveiro. Det blåser härligt ute och det går vita gäss. Fiskebåtarna återvänder den ena efter den andra efter veckans fiske. Här tänker vi tillbringa natten och i morgon går färden vidare. Vart?

 

Maj 12

Efter en skön natt startade vi vid 8-tiden. Vi hade bestämt att åka utefter Spaniens nordkust, men att också göra en avstickare till Finnister (Fisterre på spanska). Innan Columbus seglade iväg och upptäckte Amerika ansågs Kap Finnister av européerna vara ”världens ände”, och det kan ju vara intressant att besöka den. Vi gjorde ett besök vid fyren och åt en härlig fisklunch nere i hamnen inne i stan. Fortsatte sedan mot Santander, men beslöt att avsluta dagen i Luarca när klockan började närma sig 8. Vi har nu klämt in husbilen på en pir i en liten stad överfull med bilar! Tydligen ett populärt tillhåll en lördagskväll. När jag skriver detta är temperaturen ännu +18 grader och klockan är snart 22. Det här blir sista anteckningen som läggs ut på internet då vi räknar med att vara hemma nästa söndag. Då går det bra att läsa hur resten av resan förlöpte.

 

 

Maj 13

Natten bjöd på en hel del regn och efter regnet kom vinden. Mycket kraftiga vindstötar och ibland var vi rädda för att bilen skulle blåsa ner från piren! Farhågorna var dock obefogade. Efter frukost och vanliga morgonbestyr fortsatte vi kl. 8. Körde E70/A-8 österut. Hela tiden blåste det mycket och över de många höga viadukterna kändes det ordentligt med sidvinden. Gjorde ett litet upphåll i Comillas där Britt-Marie ville titta på ett hus som ritats av Gaudi. Huset var dock stängt, men kunde beundras utifrån. Körde mot Santander och vidare förbi Bilbao. Mellan Bilbao och San Sebastian tog vi gamla N 634 som visade sig vara ett lyckokast! Kuststräckan mellan de båda städerna är förtjusande vacker och väl värd att ta istället för den snabbare A-8. Har nu tagit in på en camping ca 5 km från centrum av San Sebastian. Det finns bussförbindelse till centrum och den har vi utnyttjas ikväll för att käka lite tapas när vi nu upplever sista kvällen i Spanien.

 

Maj 14

”Sovmorgon”. Kom iväg ca 9.30. Gjorde lite inköp i stan innan vi siktade in oss på Bordeaux. Stannade i St. Jean-de-Luz för lunch som fick avätas på en ”vanlig” parkering när vi inte kom till vid hamnen. Britt-Marie gjorde ett försök att bese staden kyrkan, men som så många gånger förr möttes hon av en stängd dörr. Ställde nu in siktet på Montbron där vi läst om att det skulle finnas en fin camping. Så småningom hittade vi campingen: ”Camping l’Etang” och den var verkligen naturskönt belägen vid en liten sjö och omgiven av täta träd. Nu sitter vi här på en mycket fin plats, men med ett uruselt väder. Regnet bara öser ner och har gjort så till och från hela dagen. Ibland har det varit mycket häftiga skurar. Paret som driver campingen är från Holland och heter Ilona och Peter. De har två mycket charmerande boxrar och fem katter.

 

Maj 15

Natten har varit lugn och regnet har upphört. Det var knäpptyst hela natten och totalt kolmörkt. Verkligen en lantlig stämning. Vi kom iväg vid 9-tiden med avsikt att besöka Limoges. Britt-Marie ville framför allt besöka ett porslinsmuseum, men det var.....stängt! Därför fick det bli två porslinstillverkare och resultatet blev att vi får äta blodpudding varje dag i minst en månad! Men, sakerna var ju tjusiga så det får man stå ut med. Betydligt billigare blev det att besöka en utvandrad engelsman som bor i Vernais lite öster om Burges. Han är snickare och jag har haft lite kontakt med honom över internet pga det gemensamma intresset. Där tillbringade jag någon timme medan Britt-Marie läste i bilen. Nu har vi parkerat på kanten av Canal de Berry, som liknar en miniatyr av Göta kanal, fast än har vi inte sett några båtar. Vi är alldeles ensamma och ser fram mot en lugn och skön natt (igen!).

 

Maj 16

Återigen en regnig natt. Kom iväg kl 7 och körde på småvägar till Vezelay där vi gjorde studiebesök i basilikan St Marie-Madeleine. Som vanligt trångt mellan husen, men vi lyckades så småningom ta oss därifrån helskinnade efter att ha backat et 50-tal meter längs en gränd efter att parkerade bilar blockerade vägen. Fortsatte mot Mulhouse. Tog så småningom betalvägen för att ”göra lite distans”. Tog av mot Collmar och åkte lite ”hit och dit” längs Route de Vins. Åkte in i Collmar, men beslöt att fortsätta till Ribeauville där vi hade kännedom om en ställplats för husbilar. Har just kommit dit och klockan är 19. Sista kvällen i Frankrike och eftersom vi är i Alsac ska vi gå på restaurang och äta Choucroute garnie, som är en robust rätt med surkål, bacon, rökt fläsklägg och färska och rökta korvar. Nu har kl. blivit 22 och vi är åter efter en fin middag som inleddes med en bit quiche Lorraine.

 

Maj 17

Hela natten regn igen! Vi startade som vanligt kl. 7 med avsikt att ta oss till Moseldalen. Vi sitter nu (12.30) på en ställplats i Schweich på kanten av Mosel för att äta lunch. De långa flodbåtarna glider fram i sakta mak. Efter lunch fortsatte vi efter Mosel än på ena än på andra sidan och njöt av naturen och konstaterade att de som ska skörda druvor på dessa sluttningar får vara duktig klättrare. Gjorde ett stopp i Cochem och gjorde studiebesök i slottet/borgen som ligger högt ovanför staden på en klippa. Vi lyckades slinka med på sista guidade turen. Köpte varsin ”bamsekorv” med bröd som middag/kvällsmat och fortsatte sedan till Kobern-Gondorf där vi nu står på en parkering för husbilar på  Mosels strand. 

 

Maj 18

Efter frukost och duschning kom vi iväg kl. 7.45. Gjorde besök i Koblenz för att se där Mosel och Rhen förenas, ”Deutsche Ecke”. Fortsatte sedan till Fulda där vi tillagade lunch och gick på guidad tur i Fulda stadsslott. Hann även med ett besök i kyrkan innan vi kastade oss ut på autobahn. Slutade dagen några mil efter Hannover där vi letade upp en lantlig restaurang där vi nu står uppställda. Eftersom detta är sista kvällen i Tyskland firade vi med ett besök på restaurangen och åt en ”Niedersachsen tallrik”. Nu återstår en mycket dryg eller två mindre dryga dagsetapper tills vi kör uppför backen på Röseskärsgatan.

 

Maj 19

Regn i stort sett hela natten. Även när vi ger oss iväg 7.45. Ute på motorvägen ställer vi in siktet på Flensburg och kör i regn de första timmarna. Trafiken är rätt tät även om det är lördagsmorgon. Det är nog alltid så runt de stora städerna i Tyskland. Vi passerar Flensburg och kl. 12 stannar vi i Abenraa hamn i södra Danmark och lagar till lunch. Vi bestämmer oss för att ta hela etappen hem. När vi väl kommit över på svenska sidan väntar eftermiddagskaffet. När vi kl. 20 stannar på Röseskärsgatan konstaterar vi att dagens etapp blev drygt 90 mil. Totalt har vi avverkat ca 890 mil under vår 6 veckors resa.

Vi är oändligt tacksamma för att allt har fungerat under resan och att vi har fått haft alla våra saker inklusive cyklar och bil ifred även när vi lämnat dem obevakade.

 

SKÖNT ATT VARA HEMMA IGEN!